wincampus.blogg.se - Onsdag den 26 september

Första veckan i oktober var det åter dags att ta flyget ner till ner till Cypern. Tidigt på onsdag morgon bar det av. Jag visste att där nere så skulle det bli ett event som Angelinn var delaktigt i, hon skulle vara upptagen med detta under fredag, men fått ledigt av kontorschefen lördag och söndag. Torsdag skulle hon hjälpa mig med advokaten mm.

När vi sitter på Ankaras flygplats så får vi veta att kontorschefen slutat utan förvarning, så det blivit lite kaos på kontoret.

Jag förstod att de planer vi haft inte längre var aktuella, Angelinn skulle vara tvungen att jobba med de andra för att få eventet att funka. Vi fick också veta att eventet med 30 personer hade vuxit och blivit 52. Vilket innebar att den lägenhet jag skulle ha fått intill Angelinns lägenhet, inte var ledig. Jag skulle bo 3 km därifrån, visserligen ett penthouse med takterrass och fin utsikt över medelhavet. Men att sitta där själv var inte riktigt vad jag hade tänkt.

Jag bad Angelinn fråga sin chef, Özer, om jag kunde få vara med och fota eventet. Så att jag kunde vara med på ett hörn, äta lunch med henne och hennes arbetskompisar, som jag träffat tidigare. Jag fick inget svar på detta så det kändes inte helt ok när vi gick ner i gaten för att gå ombord på planet.

Givetvis var planet dessutom försenat. Intill vår gate uppstod en otrevlig situation där en man och en tjej ur personalen började skrika åt varandra, flera personer blandade sig i skrikandet. Som efter ca en kvart lugnade ner sig, samtidigt som vi började borda planet.

När vi klev av planet på flygplatsen Ercan i Nicosia blev vi upphämtade av en vän till Angelinn. Bilresan till min lägenhet gick utan problem. När vi parkerat bilen stötte vi ihop med Özer, Angelinns chef. Han berättade då bla att han utsett mig till officiell fotograf för Wincampus. Vilket innebär att jag skulle kunna vara med och fota på eventet. Özer hörde att vi pratade om min drönare och han blev väldigt intresserad. Eftersom han behövde någon som kunde ta flygbilder över Wincampus.

Torsdag morgon: Jag tar en morgonpromenad längs stranden i väntan på att bli upphämtad inför besöket hos advokaten. Solen skiner och det är fortfarande varmt i vattnet. Efter den gamla lansvägen som går utmed kusten kommer en husbil sakta glidande de vinkar glatt när de kör förbi mig.

Vid 10 tiden blir jag upphämtad och vi åker mot Kyrenia eller Girne för att träffa advokaten.

Väl framme så går vi upp till advokatens kontor Gurkan o Gurkan står det på dörren. Vi träffar en söt tjej som heter Sviatlana. Det blev en hel del papper gå igenom och skriva under. Sedan bar det av till Wins kontor. Där var inte stämningen den bästa Kontorschefen hade lämnat stället och det uppdagades att hon inte gjort det hon skulle med planeringen av Eventet.

Det blev en hel del arbete för alla så att eventet skulle kunna fungera. Jag hörde att de pratade om en Jörgen Tranberg som skulle hålla i Eventet. De sa att alla ville prata med honom och det skulle inte fungera eftersom tidsplanen för eventet var ganska tajt. Vi åkte till eventbyggnaden som var byggt för detta event men var inte riktigt klart när vi kom dit, men de hade fortfarande 18 timmar på sig.

Angelin och Özer gick fram till en man och började prata, han hade skägg och var i 50 årsåldern. Jag tänkte att de skulle prata för sig själva så jag höll mig i bakgrunden. Efter en stund ropade Angelinn att jag skulle komma dit. Hon presenterade mig för Jörgen Tranberg. vi satte oss vid ett bord och började prata, efter en stund var det bara jag och Jörgen kvar vid bordet. Vi satt i ca 2 tim och pratade om Wincampus och hur han och Özer träffats och planerat detta projekt. Jag berättade vad jag sett här på min förra resa och vad jag tyckte om och vad jag inte tyckte om. Jag ville påverka att de inte gjorde de misstag jag hade sett på vissa lägenheter/hus jag varit in i.

innan vi slutade vårt samtal hade vi kommit fram till att jag borde vara delaktig i byggnationen av Wincampus. Strax före middagen träffades vi tre och diskuterade detta . Özer sa att de hade inte råd med en konsult från Sverige, men jag förklarade att det var inte det jag var ute efter. Jag ville bara påverka så att man gör det bästa av situationen. Det slutade med att jag ska vara delaktig och ge min syn ur ett skandinaviskt perspektiv. Bla ska jag gå igenom ritningarna för att se så man inte bygger in några fel, samt komma med idder på saker som jag vill ha in.

Fredag morgon hämtas jag av Angelinn och vi besöker åter advokatkontoret för att få tillbaka papper, samt besöka rådhuset där jag skulle få mitt testamente arkiverat. Detta är en prosess som var lite gameldax.

I rådhuset fanns en liten bakdörr. Hade aldrig hittat den om jag inte följt med Sviatlana. Vi bultade på dörren, en man kom och öppnade. Väl innanför dörren fick vi sätta oss på en liten soffa och vänta. När paret som var före oss var klara fick vi komma in till tjänstemannen. Hon tog papperen och läste igenom dem. Sedan fick först Sviatlana skriva under och sedan jag. Hon vek papperen som skulle förvaras där , mycket noggrant , stoppade dem i ett kuvert och satte på frimärken som vi köpt. Sedan tog hon fram en lackstav värmde med ett ljus så att det blev en stor röd smält lack på kuvertet, tryckte en stämpel. Efter det låste hon upp ett kassaskåp la in kuvertet. Då fick vi lämna rummet.

Vi gick tillbaka till Angelinn som hade jobbat medans vi var till rådhuset

Det var dags att åka tillbaka till föreläsningarna som snart skulle börja.

Föreläsningarna handlade i prinsip om att må bra och vad som gör att vi mår bra, det handlade en del om kvantfysik som jag försökte förstå vad det var. Allt framfördes på engelska och de som känner mig vet att det inte är min starkaste sida. Jag fotograferade en del och försökte hänga med det jag kunde. Under föreläsningen började jag förstå vad Wincamus egentligen är och vad det kan bli.

Det var en trevlig dag, där jag träffade många människor. Efter att Wincampus hade presenterats så blev det mycket prat kring det projektet. Bla pratade jag med Annika som inte hade en aning om att det kunde finnas något ställe nere på Cypern som hon skulle vilja köpa. Dagen gick jag såg Angelinn lite då och då springa förbi, alltid med ett leende på läpparna, trots att hon måste ha varit stressad.

Kvällen kom och alla skulle äta middag ute vid poolen under den klara stjärnhimlen. Strax före middagen fick jag veta att det var några som ville ha en större lägenhet och Angelinn som känner mig väldigt väl hade lovat att de skulle få ta min lägenhet och jag skulle ta deras. Inte mig emot Min nya lägenhet låg bara några minuter från föreläsningslokalen och på det område där jag velat bo.

Lördag morgon:

Föreläsningarna skulle hålla på fram till lunch och efter det skulle bussen avgå till Wincampus.

Jag kände att min hjärna hade fått nog av föreläsning och jag skulle nog inte kunna lagra mer information den dagen. Även om Jörgen är en mycket duktig föreläsare.

Vid lunch satt jag med ett ungt par och vi kom givetvis in på detta med Wincampus. Jag förklarade på hur jag sett på detta vilka fördelar som fanns och vilket unikt projekt detta skulle bli. Jag förklarade också att man har ganska lång ångerveka om man skulle ångra sig.

Jag kan förklara första 32 lägenheterna kostar 100000pund, nästa 32 120000pund och de sista 140000pund (lägenheterna är värderade till 140000 pund, men man brukar göra så här för att få igång ett projekt) När de sålt de första 32 lägenheterna, kan man sälja sin och kan då få minst 120000 för det. Det är nämligen lättare att sälja en lägenhet som ligger närmare vattnet.

Direkt efter lunchen blev det bråttom, jag och några till skulle åka iväg och sätta upp flaggor innan gruppen skulle komma med bussen. Dessutom skulle jag filma över området innan de anlände.

Bussen kom senare än planerat men ut kom många glada och nyfikna människor. De fick en presentation av hela området och projektet.

När vi står där säger Özer på Engelska. (fri översättning) Jag är så glad att Matz har köpt en av de bästa lägenheterna här. Han är en professionell fotograf som kommer att ta många fina bilder härifrån. Jag tänkte, Var har han fått det ifrån, Jag är ju bara en glad amatörfotograf, men, men. Samtidigt fortsatte han. Kan du komma fram och berätta varför du köpte en lägenhet, med två meningar. Jag är van vid att prata inför folk, men inte i sådana samanhang, dessutom missade jag att han sa två meningar. Skulle jag ta detta på engelska nä jag kör på svenska. Jag berättade vad jag sagt till de andra jag pratat med, kanske pratade jag i 4 min. Men vad gör väl det ;)

Efter studiebesöket blev åkte vi till en mysig restaurang nära havet, där vi skulle äta middag.

Det bjöds på buffé, dans och musik. Dansa fick vi göra själva. Vissa kunde inte låta bli att sjunga en låt eller två.

När jag besökt wc kom Annika småspringande och nästan skrek.-Jag har bestämt mig. Jag vill köpa. Vi sökte upp Angelinn och Özer. För att hon skulle få reda på hur detta skulle gå till. Det slutade med att hon blir vår närmaste granne i samma block/hus.

Det unga paret kom fram och tackade för att jag hade vänt på stenar som de inte viste fans och de talade om att due också hade bestämt sig för att köpa en lägenhet.

När vi kom tillbaka till utgångspunkten var det många som gick till sina rum men vi var några som stannade kvar vid restaurangen. Vi hade en sista trevlig stund innan vi skulle skingras, för dagen efter skulle de flesta åka hem. När jag skulle säga "Hej då till alla" tog Özer mig åt sidan och sa att han inte förstod svenska men att han gillade min röst och det sätt jag använde den på, samt vad resultatet blev av detta. Han hade fått flera förfrågningar efter mitt framträdande. Det var ju en kul avslutning på denna resa.

Söndag kl 4.00: Det är dags att lämna Cypern, det är mörkt, riktigt mörkt, det enda som lyser är stjärnorna på himlen jag håller på att falla i trappen men klarar mig nät och jämt. Taxin kommer och resan tillbaka till Umeå har börjat.